”Yoga kan vara återhämtning hur den än är!”

Möt författaren och processledaren Pernilla Glaser som utbildade sig till yogalärare hos Axelsons.

Pernilla Glaser har skrivit 5 romaner, bland annat ”Robson” och ”Mitt rätta jag”. Många har också läst hennes bidrag till antologin Happy Happy på temat skilsmässor. Hon har även skrivit ett antal pjäser, till exempel ”Varuhuset Kriget” om svensk vapenindustri som framfördes av Svensk Radioteater.

Intresserad av yoga? Läs mer om alla vår yoga utbildning, ayurveda utbildningar , yin yoga utbildning eller yogamassör utbildning. Du kan även läsa om alla våra utbildningar och kurser här. Må bättre själv och få andra att må bättre tillsammans med oss på Axelsons och med våra duktiga yogalärare! 

Pernilla arbetar även med förändringsprocesser och undervisar på t ex universitet och olika myndigheter om kreativitet, samarbete och kommunikation, ofta med berättelsen som utgångspunkt.

– Mitt absoluta huvudfokus ligger på hur lärande ser ut, vad som behövs för ett kreativt lärande, berättar Pernilla. På tisdag ska jag hålla en konferens om framtidens universitet, vad som behövs för att de ska vara meningsfulla platser.

Utöver detta och mycket mer har Pernilla just gått klart en utbildning till yogalärare hos Axelsons.

Pernilla Glaser

Pernilla, vad var din motivation till att göra just det valet?

– Varför jag ville gå en yogalärarutbildning? Jättebra fråga! Många val jag gör i mitt liv är inte helt rätlinjiga, jag kommer ofta på idéer som ”jag är författare, alltså vill jag läsa arkitektur”, och alla andra frågar ”vad fan gör du nu?”

Här hade jag framför allt två motiv, det ena var att jag hade yogat i ett antal år och ville förstå mer om yogan, jag kände mig glupsk på ny kunskap. Jag hade ju märkt att när jag läste om yoga gav det avtryck i min praktik, så jag tänkte att om jag lär mig ännu mer, vad händer då?

Dessutom kände jag att jag behöver en större dedikation till andlig praktik. Jag hade också kollat upp olika utbildningar i ledarskap, många var dyra och det kändes oklart vad de kunde ge. Då tänkte jag att en yogalärarutbildning säkert även kunde lära mig nya saker om att vara processledare och fylla en funktion i mitt yrkesliv.

Har utbildningen motsvarat dina förhoppningar?

– Ja! Utbildningen har verkligen gett mig något på alla de punkter jag hade hoppats, enormt mycket! Den enda frustrationen är att jag inte kan lägga fem år på heltid på att lära mig mer! Utbildningen har radikalt förändrat mitt förhållande till min egen och andras praktik – jag uppfattar yogan mer som ett förhållningssätt och mindre som en träningsform – paradoxalt, eftersom jag använt månader på att lära in alignmentdetaljer!

Men, som min första lärare sa, ”do your practice and the rest will follow”. När man arbetar väldigt mycket konkret så händer något annat också, genom att göra sin praktik så tillåts allt det andra att ske. Min egen praktik har blivit bekvämare och lekfullare, jag tittar med en varmare blick på alla som yogar. Det blir roligare att undervisa och att praktisera yogan när jag tänker på den som en förutsättning för livet, en värmande kamin.

Det bästa sättet att utvecklas som processledare är att emellanåt själv vara en del i en grupp, att se hur jag själv och andra fungerar som deltagare. Jag kommer från en bakgrund inom teatern, yogalärarutbildningen har även varit som att komma tillbaka till det – väldigt fysiskt och lekfullt och med mycket träning i närvaro. Som processledare använder jag mig nu mycket av mindfulnessövningar som jag inte skulle ha gjort lika bekvämt tidigare, som ett helt genomgripande perspektiv.

På vilket sätt integrerar du mindfulness i arbetet med grupper?

– Mindfulness kan ge massor till en grupp, det är uppenbart att man som ledare alltid oavsett tema även har som uppdrag att skapa närvaro. Vi har alla lärt oss att alltid spana efter vad som förväntas av oss, samtidigt blir vi människor mer kreativa när vi är närvarande och lekfulla, så jag vill alltid att gruppen ska släppa idén om att svara rätt på frågan. Mindfulness är det snabbaste redskapet till att transportera människor till ett helt annat perspektiv, och övningar är alltid mer effektivt än att bara säga det.

Deltagare i en workshop är ibland bara där med halva sig, de har mobilen på eller har tankarna på annat håll. I stället för att ge en lång lista med regler gör jag mindfulnessövningar med dem i stället – en inbjudan till att vara närvarande är mycket roligare än ett förbud mot att vara frånvarande!

Det är galet effektivt! Fyra minuters övning förändrar klimatet i hela rummet. Tidigare använde jag mig mer av avspänning som redskap, nu kan jobba mer med närvaro, jag har fått en större språkvärld och har själv blivit en större kropp av kunskap som kan mer än det jag undervisar och säger. Jag känner mig entusiastisk inför tanken att någon ställer än fråga snarare än att tänka ”hoppas att jag kommer undan med det här”…

Hur upplevde du utbildningen som helhet?

– Jag gillade oerhört mycket att utbildningen lämnade mycket plats åt individen. Det känns som en väldigt anti-fanatisk yogautbildning, jag har upplevt att det är ok att nörda ner mig så länge det är mitt eget unika nörderi.

Jag gör själv alltid varianter av saker, min erfarenhet är att då måste man kunna väldigt mycket. Det får inte bli sämre för att man kokar ihop sitt eget. När jag som en del av mitt yrke sätter ihop verktygslådor, till exempel till ett universitet, ska det alltid finnas tomma papper, alltid plats där den kunskap man inte själv besitter kan slå sig ner.

Det ayurvediska perspektivet stöttade budskapet att yogan på alla plan kan och bör anpassas till individen i stunden. En insikt jag fick med mig väldigt starkt var att yoga kan vara återhämtning hur den än är.  Det kom ur en väldigt påtaglig upplevelse under morgonyogan en dag på utbildningen.

Jag hade en sån där morgon när jag kände mig kammad åt fel håll, och jag förstod att det inte skulle bli någon ”slappna-av-yoga” vilket jag hade känt för just då. Jag sa till mig själv att ”jag ska låta det här yogapasset ta hand om mig, låta utmattningen vara med i min praxis”. Och så blev det.

Jag som alltid vill göra lite för mycket gjorde i stället lite mindre, och det var helt fantastiskt! Det tuffa yogapasset blev en källa till återhämtning och jag insåg att det spelar ingen roll om träningen är lugn eller krävande, jag kan kliva in på vilket våningsplan som helst.

Min känsla av prestation försvann när jag förstod att jag kan kliva in och yoga, det kändes så skönt och befriande. En stark upplevelse av att jag oavsett var jag är kan hitta en plats i vilken praktik som helst. Jag har insett det på teknikplanet tidigare, men den här gången gick det in på en djupare emotionell nivå.

Jag går ibland på privattimmar och min lärare sa till mig ”du kommer inte att kunna låta bli att undervisa”. Han hade nog rätt – det blir svårt att avstå! Att undervisa är ett sätt att lära sig mer, det är delvis därför det är så lustfyllt!

Läs om Axelsons yrkesutbildning till Yogalärare här.