Vakta din tunga!

Mitt i ansiktet sitter en muskel med en enorm flexibilitet. Det är närmast obegränsat vilken akrobatik den kan åstadkomma, oavsett vilken form resten av kroppen är i. Men den är samtidigt delaktig i processer som, vid bristande uppmärksamhet, kan vara rent förödande. Så vakta tungan väl!

I verkligheten är ju tungan inte en muskel utan en intrikat kroppsdel bestående av åtta muskler! De samarbetar dock så smidigt att de skulle kunna uppfattas som en enda.

Bland djurarterna är vi helt unika i det att vi har ett så välutvecklat talorgan och kan forma så många olika läten. Detta tillåter oss att kommunicera väldigt detaljerat med varandra och att ägna oss åt nöjen och intressen som vi som art är ensamma om på planeten. Men hur använder vi dessa akrobatiska muskler största delen av tiden? Kanske har deras ohämmade smidighet gjort oss bortskämda?

Om det var svårt att forma orden, om vartenda ljud krävde precision och koncentration omkring de här extremt finmotoriska musklerna, skulle vi kanske vara lite mer noga med vad vi säger!

Tungan kallas ibland ”kroppens starkaste muskel”, och även detta förstår jag som en metafor som syftar på den styrka som finns i orden. Ord har startat krig och religioner, folkrörelser, människoliv och skilsmässor. Politiker vinner sympati med dem, journalister och författare lever av dem, vi konsumerar och producerar dem i massor dagligen.

Men vad säger vi egentligen? Vad är syftet med den ändlösa ström av ord som vi släpper ut? Det finns enormt många icke-konstruktiva sätt att använda tungan på. Skvaller. Klagande. Dåliga nyheter. Ältande. Självhävdande. Det sägs i bland att de värsta gifterna är inte vad vi stoppar in i munnen utan vad som kommer ut. Vi behöver inte vara speciellt dåliga människor för att upptäcka att vi ibland använder den där fantastiska tungan ganska okonstruktivt.

Tänk om jag skulle träna min tunga att röra sig som det anstår en kroppsdel med sådan kapacitet! Att inte mjäka med och säga ja när jag menar nej eller nej när jag menar ja. Att uttrycka till den jag talar med vad jag verkligen känner och tänker, inte bara en bekväm version anpassad till vad jag tror att mottagaren vill höra. Jag skulle träna tungan i att tala om vad jag upplever, inte om vad andra människor har för motiv eller avsikter, för det kan jag inte veta något om.

Jag skulle också dressera den lille rackaren intill perfektion i att enbart och endast tala om människor som befinner sig i rummet eller ännu bättre, direkt till dem. Jag skulle också träna den i att skära ner på övningar som inte har ett informativt eller estetiskt värde. ”Fan vad det regnar” eller ”Det är så irriterande när datorn hänger sig” vore till exempel inte värda att upprepa flera gånger, kanske inte nödvändiga att uttala alls.

Vad vi säger är direkt kopplat till vad vi tänker. Det vi uttalar blir en tillbakakoppling som stärker den redan existerande övertygelsen – det vi säger blir det vi tänker igen. Det vi hör oss själva säga ofta kommer vi till att tro på. Den lilla akrobatiska saken vi har i munnen är således medverkande till att skapa vår – och andras – världsbild.

Jag kan inte förstå att det inte läggs mer fokus på denna livsviktiga muskelgrupp i gängse träningsprogram. I samarbete med läppar, stämband, hjärna och kropp finns det inget en vältränad tunga inte kan åstadkomma.

Använd din tunga rätt – den kan medverka till att ge ett lätt sinne, en positiv livshållning och bättre relationer!

Sandra Grundstoff,
Chefredaktör FriskvårdsMagasinet och huvudlärare på Axelsons Yogalärarutbildning
www.naturewise.dk