Skrivtävlingen är avgjord!

Vinnaren i skrivtävlingen på temat Förändring berättar i sin text hur hon använder skrattet som redskap för att vända utmaning till utveckling.

Vinnare i skrivtävlingen som utlystes i sista pappersmagasinet är – trumvirvel – Terese Taylor från Gunnarskog! Vi fick in många fina bidrag, och under de kommande månaderna kommer ni att kunna ta del av fler läsartexter om liv och utveckling.

Terese har vunnit 5000 kronors värde att använda till fritt valda kurser eller som delbetalning av utbildning, och övriga publicerade bidrag får ett friskvårds-gåvopaket.

Läs mer här om Tereses livsförändring med skrattet som metod!

Terese Taylor

Vår motivation för att välja just Tereses text lyder:
”En välformulerad text som rakt och friskt beskriver det inflytande vi har över vårt mående, hur vi kan få kroppskemin att arbeta för vårt bästa och att det finns enkla alternativ till att fastna i dramat, oavsett hur vi mår. Skratt är andning och andning är liv. Kraften till förändring finns i kroppen. Dessutom väcker texten roliga bilder.”

JAG SKRATTAR MEJ FRAM TILL ETT BÄTTRE JAG

Magmusklerna kontraherar. Diafragman trycker ut luften ur mina lungor med enorm kraft. Axlarna rör sig uppåt och framåt av sig själva. Ansiktsmusklerna arbetar för fullt. Ögonen fylls av tårar, tårar av glädje. Jag skrattar!
Jag uppfylls av kärlek, kärlek till mig själv, min kropp, till mina medmänniskor, till världen. Hela jag är ett stort leende. Det känns bra, det känns rätt. Det känns som om det är just det här min kropp var ämnad att göra, att skratta, skratta för skrattandets skull.
Bara minuter tidigare klappade mitt hjärta, inte av glädje, men av nervositet. Min kropp var inställd på att fly, fly bort från mina problem, bort från det som skrämmer mig, bort från det som gör mig ledsen, från det som oroar mig. Mina tankar invaderades av en skrämmande framtid. Mina känslor invaderades av en negativitet som inte lämnade mycket utrymme åt kärlek, åt medkänsla, åt tålamod, åt optimism. Medan stresshormonerna stängde ner min kropps viktiga funktioner uppfylldes mitt hjärta av mörker, av hat, av pessimism. Jag existerade enbart för en sak, överlevnad bortom orosmolnet som tycktes förfölja mig och som hade lyckats ta sig in i min kropp genom varje por.
Men så sade jag nej. NEJ! Jag vet att jag inte behöver känna mig så här. Jag vet att det här, den jag är just i detta ögonblick, det jag upplever och känner, inte är hela sanningen. Det finns ett annat jag, en glad, positiv och kärleksfull version av mig själv som jag kan locka fram ur mörkret. Jag behöver inte göra så här mot mig själv och mot mina nära och kära som jag låter mina frustrationer gå ut över. Jag behöver inte utsätta min kropp för denna fysiska stress som långsamt försvagar mitt immunförsvar, som gör mig sjuk.
Jag sade nej och så började jag skratta. Och nu har jag skrattat i åtta minuter, helt på egen hand, liggandes på rygg på min yogamatta. Med knäna mot bröstet för att hjälpa till att trycka ut mer luft ur lungorna medan jag skrattar. Därför att skratt är en utandning och kan användas som en andningsövning, som en avslappningsövning. Och det är precis det jag gör. Jag använder skratt som en metod för bättre hälsa, för bättre livskvalitet. Skratt är den bästa medicinen mot stressen och de negativa tankarna jag utsatte mig själv för bara minuter tidigare.
Nu känner jag hur stressnivån sjunker med varje skrattsalva. Hela min kropp skrattar. Endorfiner rusar i mina ådror. De vita blodkropparna ökar i antal, samtidigt som de med magmusklernas hjälp snabbare transporteras runt i min kropp. Mina lungor fylls av nytt fräscht syre som når alla viktiga organ som i sin tur nu får en chans att utföra sitt jobb på ett effektivt sätt. Syret når även min hjärna som nu tänker klarare, mer konstruktivt. Det är som om en slöja av trötthet, hopplöshet och handlingslöshet har lyfts och jag nu inte bara har styrkan och energin men även viljan att resa mig upp och ta itu med livet och allt det som fortfarande oroar mig men som nu jag vet jag kan förändra eller lära mig att leva med.
I denna stund är jag och min kropp ett, och i denna stund är det också självklart att de alltid är ett. Jag är min kropp och jag kan genom min andning och mitt skratt påverka dess funktioner. Jag är en komplex maskin vars alla delar påverkas av varandra och där inget sker av en slump.
Blodet forsar till mitt ansikte och får mig att se lika glad och levande ut som jag känner mig inombords. Jag är ofantligt glad över att veta att jag inte behöver ha en anledning till att skratta, att jag inte behöver vänta på att någon annan ska ge mig en anledning till att skratta. Mitt skratt, min hälsa, mitt humör, min lycka är i mina egna händer och jag behöver aldrig mer låta slumpen bestämma över mitt liv.
Liggande här på golvet fortsätter jag att skratta utan anledning tills hela min kropp och själ berusas av insikten att jag har så mycket att skratta för i mitt liv.