Närvaro och medkänsla – vanliga biverkningar av friskvårdsutbildning

Många börjar våra utbildningar för att de vill ha ett nytt yrke, men under utbildningens gång upptäcker de att de själva fått ett bättre liv på olika sätt. Att lära sig hur kroppen är uppbyggd och att klämma på andra för att de ska må bra är säkert ett kul jobb, men varför transformerar det massörens eget liv på djupet?

Många av eleverna på till exempel yogalärarutbildningen vill studera till stor del för sin egen skull, men i slutändan börjar de ändå jobba med sin nya kunskap för att de tycker att det är så kul att de inte kan låta bli.

Å andra sidan är det också många som börjar våra utbildningar – till massageterapeut, friskvårdskonsult, PT, ekologisk hudvårdsterapeut, yogamassör och allt det andra – för att de vill ha ett nytt yrke, men under utbildningens gång upptäcker de att de själva fått ett bättre liv på olika sätt. Det kan röra sig om förbättrad hälsa och kondition eller ökad energi såväl som bättre självförtroende, bättre relationer eller att vara mer i kontakt med sitt eget syfte och sina verkliga behov.

Närvaro och medkänsla förändrar livet

Naturligtvis handlar det till stor del om kunskap och inspiration. Under en friskvårdsutbildning lär sig deltagarna nya, konkreta metoder för att ta hand om kroppen och hälsan – träning, kost, hållning, andning, mental träning, meditation och liknande. Det är ju själva kärnan, att få redskap som man sedan i sitt yrke kan ge vidare till andra eller använda handgripligt. Och det är sannolikt inte möjligt att ta emot så stora mängder information utan att få lust att tillämpa den i sitt eget liv.

Kunskapen i sig själv har en transformerande kraft för var och en som verkligen tar in den. Det blir svårare att sitta stilla i soffan och trycka i sig snabbmat samtidigt som man läser om parallellerna mellan kost och motion med humöret och hjärnans funktioner. Men varför har till exempel en utbildning som handlar om massage en liknande transformationseffekt på många av de elever som deltar?

Att lära sig hur kroppen är uppbyggd och att klämma på andra för att de ska må bra är säkert ett kul jobb, men varför förändrar det massörens eget liv på djupet? Naturligtvis har var och en sin helt personliga historia och skulle beskriva det med olika ord. Jag skulle dock vilja göra en vild gissning på ett par faktorer som skulle kunna ha stor betydelse i sammanhanget. Det är närvaro i kroppen och medkänsla.

Kroppen är alltid här och nu

De yrken vi utbildar i är baserade på en hel del teoretisk förståelse, men är i sin natur mer kroppsliga än mentala. När vi kommer in i kroppen med vår uppmärksamhet, genom att känna på en annan människa med våra händer, genom att guida ett yogapass eller genom att lära oss smaka oss fram till en balanserad matlagning, händer det något med oss. Vi blir närvarande. Till skillnad från tankarna, som generellt handlar om förflutet och framtid, är kroppen alltid här och nu.

När vår uppmärksamhet är riktad mot vad som försiggår i vår egen och klientens kropp, är den riktad mot nuet. Oavsett vilken kroppslig aspekt vi känner in, händer den nu. Och att vara närvarande är en grundläggande förutsättning för att kunna lyssna på kroppen och förstå vad den säger, ta bra beslut och på så vis transformera sitt liv.

Medkänsla och närvaro hänger tätt samman. Att på ett bra sätt kunna bemöta och stötta en annan människa mot ökat välbefinnande, kräver att vi vill och kan känna in var den människan befinner sig och hur den har det. Om jag som massör tror att det bästa är att alltid massera andra där jag själv har ont, eller om jag kör igenom en serie standardgrepp medan jag står och tittar på klockan, kan jag inte förvänta bästa resultat för klienten. Ut över att vara närvarande i mina händer och i situationen, behöver jag också känna med klienten, vilja förstå hur det är att vara i dennes kropp och liv – medkänsla.

Medkänsla förbättrar relationerna med andra och oss själva

Att öka sin medkänsla med andra hjälper oss att röra oss mjukare genom våra interaktioner. Att vilja förstå snarare än att döma. Att träna oss i medkänsla med andra, ökar möjligtvis medkänslan även med oss själva. Så att vi ger oss själva lov att lyssna på de signaler som närvaron hjälper oss att snappa upp från vår kropp, och att följa dem.

Jag känner mig trött – jag låter mig själv ligga och vila en stund. Jag är hungrig – jag tar mig tid att göra en matig sallad i stället för att äta en kaka eller ignorera hungern. Jag är ledsen – jag får lov att gråta en stund. Jag får också lov att skratta, trivas, säga min mening och göra saker jag tycker om. Vi dömer inte klienterna för deras smärta och deras icke-perfekthet, och det kan göra oss bättre på att inte döma oss själva.

När vi arbetar med andra människors kroppar, arbetar vi samtidigt med deras känslor och deras livshistoria. Allt detta sitter i muskelknutor och stelnad bindväv. När vi arbetar med att känna in och lösa upp den sortens spänningar i andra, ökar oundvikligen vår grad av kontakt med vårt eget inre. Som friskvårdsutövare kan vi inspireras av våra klienter att själva ta lärdom av allt det vi möter, och att även ge oss själva av den omsorg vi ger andra i vårt arbete.

Min poäng är inte att massörer, personliga tränare och kostrådgivare är, blir eller behöver vara perfekta och fullkomliga människor. Bara att det finns en inbyggd träning i både närvaro och medkänsla i den här typen av arbete, och att det är väsentliga kvaliteter som kommer både klienten och friskvårdsutövaren själv till godo.

Därför ser vi på skolan om och om igen elever som kommer för att lära sig ett yrke och går därifrån med ökad hälsa, livsglädje och bättre yttre och inre vanor. Och därför ser vi om och om igen elever som insett detta och utbildar sig för sin egen skull – men som sen ändå inte kan låta bli att jobba med att ge det vidare, bara för att det är så roligt och tillfredsställande.

Krönikör Sandra Grundstoff, chefredaktör för FriskvårdsMagasinet och huvudlärare på Axelsons Yogalärarutbildning.
Mer av Sandra – www.naturewise.dk