”Mitt ego får en kick av att se fötter bli fina!”

Helena Winblad känner att yrket som fotterapeut tillfredsställer både hennes omhändertagande sida och hennes estetiska sinne.

För den som inte har problem med fötterna, och inte jobbar med fötter, kan det kanske verka främmande att fötterna skulle behöva sitt helt egna vårdteam. Och att jobba med fötter hela dagarna – kan det vara spännande? Medicinsk fotvård är både viktigt och inkomstbringande – och innebär bra mycket mer än fotbad och nagelklippning!

Axelsons fotvårds utbildningar har praktiskt taget varit fulltecknade sedan starten i Malmö 1962. Förbundet Sveriges Fotterapeuter har idag 2.100 medlemmar, och uppskattningsvis finns kanske dubbelt så många yrkesaktiva i landet enligt Roger Björk, kanslist på förbundet.

Ovanligt lätt att etablera sig och få kunder

Nyutbildade fotterapeuter upptäcker ofta snabbt att det är relativt lätt att etablera sig och få kunder. Arbetsförmedlingen skriver på sin hemsida: ”Arbetsmarknaden för fotvårdsspecialister har inte påverkats i någon större utsträckning av lågkonjunkturen i jämförelse med hur andra branscher påverkats. Branschförbund beskriver att yrket inte är konjunkturkänsligt, det vill säga att fotvårdsspecialistens tjänster nyttjas oavsett konjunkturläge.”

Helena startade eget veckan efter utbildningen slutade

Helena Winblad avslutade sin halvårslånga utbildning till Foterapeut på Axelsons fredagen den 12 april 2013. Tisdagen i veckan därpå slog hon upp dörrarna till sin egen praktik, och när jag träffar henne har hon haft ett genomsnitt på tre kunder om dagen – utan att göra reklam.
– Jag tror att min placering har mycket att göra med att det går så bra, säger Helena. Lokalen ligger i Fruängen Centrum, och det bor riktigt många äldre här. Jag har en sjukgymnastmottagning vägg i vägg, och vårdcentral, apotek och matbutiker ligger också väldigt nära.

– Hittills har jag mest haft äldre kunder, och för dem betyder det mycket att det är praktiskt att ta sig hit och att de kan kombinera besöket med andra ärenden. Det finns andra fotvårdare i Fruängen, ändå är det flera som sagt ”åh, vi har väntat på dig!” Det enda jag gjort för att väcka uppmärksamhet är att lägga en liten hög med lappar på vårdcentralen och hos sjukgymnasterna. Så läget är absolut värt att tänka på!
– Jag har tidigare jobbat som undersköterska, att bli Fotterapeut var ett ganska spontant beslut, berättar Helena. Jag ville hjälpa folk utanför sjukvårdens ramar, och göra något som inte bara handlade om skönhet. Jag tycker om att pyssla, och att se ett resultat när jag är färdig med ett arbete. Och där är fotvård perfekt!

Ger massor av direkt feedback

– Dels får mitt ego ett lyft av att se fötterna bli fina, mjuka och fria från skavanker, dels blir jag glad när jag ser kunden ställa sig upp efter behandlingen och känna att besvären är borta. Liktornar gillar jag till exempel att jobba med, det är en förhårdnad som oftast sitter under foten eller mellan tårna. De växer inåt i en spets och känns som en spik i foten, och de måste skäras ut med en skalpell. Det tillfredsställer min pyssliga sida, och det måste vara en enorm lättnad att bli av med dem! konstaterar Helena.
– Min allra första kund ringde upp mig på kvällen och jag tänkte ”ups, nu får jag klagomål!”, berättar hon. Men nej, han ville bara berätta att han var så glad för att han kunde känna sina tår för första gången på länge och gå helt normalt i stället för att hasa sig fram som han brukade. Jag tänkte ”vad gjorde jag egentligen?” Kanske var det fot- och underbensmassagen som gjorde susen.

Otroligt varierande arbetsuppgifter

– På det hela taget har jag lärt mig enormt mycket på utbildningen. Och det är tur! Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det fanns så många olika fötter och så många olika besvär man kan ha med dem. Vårtor och diabetes, ok, men det är bara en mikrodel av allt som fötter kan drabbas av. Ändå känner jag mig överraskande säker på det jag gör, säger Helena.

– Framöver kan jag tänka mig att lära mig mer om fotens rörelseapparat, och om sulor och inlägg. Det finns också en kurs man kan gå för att kunna ta emot patienter på remiss från läkare, det kanske jag överväger i framtiden. Jag får ont i hjärtat när de äldre ringer och frågar och jag måste säga nej, jag uppfattar det som om det är få fotterapeuter som tar emot remiss. Jag förstår att en del tycker det är svårt med priset. Men så är det väl alltid… Jag tar 480 kronor i timmen. På Axelsons pratade de mycket med oss om vikten av att inte ta för lite betalt. Hur som helst är jag inte orolig för att inte ha jobb – jag märker redan att det finns massor att göra! avslutar Helena.

Läs om hur Lärarteamet på Fotvårdsskolan i Malmö tänker om hur man kan använda sina yrkesfärdigheter.