Integrativ hälsovård framgångsrikt i Norge

I Norge har man sedan 2004 låtit patienterna i den offentliga vården själva välja sin vård, och öppnat för samarbete mellan legitimerad sjukvårdspersonal och alternativa terapeuter.

En stor del av befolkningen i både Sverige och Norge använder sig av alternativa hälsometoder som massage, zonterapi, healing, yoga, meditation, qi gong, örter, kosttillskott och mycket annat. I Norge har man lyssnat på folkets önskemål, och har sedan 2004 låtit patienterna i den offentliga vården själva välja sin vård, och öppnat för samarbete mellan legitimerad sjukvårdspersonal och alternativa terapeuter.

Sjukhus och vårdcentraler får använda sig av alternativa behandlingsmetoder och hänvisa patienterna även till komplementärmedicinsk behandling. Staten subventionerar besök hos registrerade behandlare, så att det blir billigare för patienterna att välja den behandlingsform de önskar.

På en del vårdcentraler och sjukhus samsas skolmedicin och naturliga metoder under samma tak. Undersökningar har visat att detta är vad de norska patienterna vill – över hälften av alla väljer både skolmedicin och alternativa behandlingar.

Hur har man lyckats i grannlandet?

– I Sverige använder vi ord som “sjukvård” och “sjukvårdspersonal”. I Norge kallas det “hälsovård” och “hälsopersonal”. Redan ordvalet säger något om synsättet på andra sidan strecket på kartan, säger journalist Stina Helmersson, som skrivit boken ”Hälsovinsten” – den norska hälsovågen”.

Stina Helmersson

– Det finns såklart norska läkare och annan legitimerad sjukvårdspersonal som fortfarande inte vill samarbeta med de alternativa terapeuterna – de är fria att välja. Men det finns ingen lag som hindrar hälsopersonalen från att hitta duktiga terapeuter att samarbeta med, eller att själv lära sig naturliga metoder. Och en patient kan välja att gå till en läkare som är positivt inställd till de vårdmetoder man själv har lust att använda sig av.

– Det som gjorde mig fascinerad är att man i vårt grannland har gjort en så radikal ändring av lagar och praxis när det gäller integrativ hälsovård. Vi pratar inte om Kina, inte ens Frankrike – men Norge! Jag skrev boken för att jag undrade varför de kan i Norge, men inte här? frågar sig Stina.

Både i Norge och Sverige har cirka hälften av befolkningen någon gång använt sig av så kallade alternativa hälsometoder. I Norge responderade regeringen på detta utbredda intresse och tillsatte en kommitté med många olika typer av kompetenser, för att utreda hur alternativ- och skolmedicin skulle kunna samarbeta.

Gruppen bestod av cancerläkare, homeopater, professorer, antropologer…de träffades under två års tid och deras uppdrag var att sätta sig in i sådant de inte kände till, via studier eller intervjuer.

Efter två års intensivt arbete var gruppen enig i att det inte skulle ligga några hinder i vägen för integration. Patienterna skulle kunna få den behandling de önskar, och läkaren ska göra det de kan för att hjälpa dem hitta det de vill. Stortinget i Norge ändrade lagar och regler, som öppnade för en friare, mer tillåtande och mer positiv syn på alternativa/komplementära behandlingar och metoder.

Den nya alternativbehandlingslagen som kom 1 januari 2004 i Norge innebär att:

1. Alla alternativa behandlare har tystnadsplikt.

2. Alla terapeuter och alternativbehandlare som tillhör en godkänd organisation
kan registrera sig – målet är att alla ska finnas i registret så småningom.

3. Alternativa metoder får användas vid alla typer av sjukdomar, även de
svåraste och på människor i alla åldrar, även småbarn om det sker i samråd
med läkare (eller om behandlaren själv är läkare, sjuksköterska,).

I Sverige håller många fortfarande fast vid uppfattningarna från den gamla Kvacksalverilagen, som kan innebära stora problem för sjuksköterskor och läkare – de kan till och med mista sin yrkeslegitimation om de använder alternativa behandlingar som är accepterade i vårt grannland.

Denna lag (formellt Lag om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område) upphörde redan 1999, men bestämmelserna återfinns i stort sett oförändrade i den nya Patientsäkerhetslagen från 2010.

– Den långdragna debatten i Sverige är så otroligt tröttande, fortsätter Stina. Många blir skadade av konventionella metoder och läkemedel, det finns mycket statistik på det. Så kallade alternativa metoder är ofta milda, det är svårt att skada någon genom att trycka på fötterna eller lägga om kosten.

I Norge får de alternativa behandlarna göra insatser även för cancer och liknande, så länge det finns en läkare med i bilden som har lust att ha det lagföreskrivna samrådet med terapeuten.

Holistisk, icke-skadlig och komplementär

En del av motståndet mot integration handlar om en oro över att människor ska sluta uppsöka läkare vid svåra sjukdomstillstånd, men integrationen i Norge har visat att de flesta väljer både och.

– Ibland förs debatten som om det primärt handlade om cancer och andra mycket allvarliga sjukdomstillstånd, men då blir ofta fokus lite skevt, säger Stina. De problem de flesta patienter kommer med är mindre allvarliga ”folkhälsoproblem”; huvudvärk, knäskada, hälsporre, ont i ryggen, magproblem, allergier, eksem, nedstämdhet, sömnproblem – här kan de traditionella metoderna ofta göra mer nytta än en värktablett, operationer eller antibiotika – och de har färre biverkningar.

Samtidigt behöver patienter med svåra sjukdomar också får hjälp med att även ta hand om den övergripande hälsan och välmåendet, få lugn och ro i nervsystemet, hjälpa självläkning och hindra återfall. Den psykologiska sidan av hälsa får mer plats i ett komplementärt/integrativt system, och de traditionella metoderna och är oftast holistiska till sin natur.

– En integration är, tänker jag, det vi bäst kan ha råd med på alla sätt, även globalt, funderar Stina. Naturlig medicin är ofta enklare och billigare att framställa och distribuera, och kräver inte högteknologi. Skolmedicinen är livsviktig, men använd den där den verkligen behövs. När det gäller vanliga, enklare hälsostörningar och problem, finns det så många verksamma traditionella metoder som kunde vara tillgängliga för fler världen över.

– Människor kan ju bestämma själva, konstaterar Stina. Men när läkaren som ”auktoritet” är positiv till, och till och med rekommenderar metoderna, ökar chansen att man provar. I Sverige får eller vill läkare sällan isäga något positivt om alternativa metoder, de är rädda att förlora sin legitimation.

“Traditionell” ett bättre ord att använda?

I sin bok har Stina Helmersson intervjuat forskare, legitimerad sjukvårdspersonal, alternativa terapeuter och även ett flertal patienter, som vittnar om effektiv hjälp, lindring och även läkning för sådant som tidigare ansetts som ”kroniska” problem och sjukdomar.

Många mår mycket bättre, en del är helt bra och har sluppit livslång medicinering. Flera som varit långtidssjukskrivna har kunnat återgå till arbetet. Det visar att integrativ vård är positivt både för folkhälsan och samhällsekonomin.

-Begreppet ”alternativ” är kanske inte optimalt, säger Stina. Många av dessa metoder har människor använt mycket längre än den västliga skolmedicinen och dessa gamla väldokumenterade terapier bygger på en annan mer orientalisk behandlingsfilosofi, med mer helhetssyn på människan, kropp och själ och naturliga behandlingar.

Jag vill hellre, precis som Med.Dr. Professor Vinjar Fønnebø i Norge, använda begreppet ”Traditionella metoder” eftersom många av dessa har en mycket lång tradition bakom sig.
Professor Vinjar Fønnebø berättar om ”den norska modellen” i boken.

Han leder en kommitté som på Världhälsoorganisationen, WHO:s uppdrag, beskrivit utvecklingen i några länder som valt att förbättra samarbetet mellan skolmedicin och traditionell medicin. Slutrapporten väntas komma våren 2019. Den ska kunna ge vägledning och goda råd till länder som vill satsa på bättre samarbete och integrerad vård.

Utredning pågår i Sverige

Just nu pågår en statlig utredning i Sverige som bland annat handlar om framtiden för alternativmedicinen i Sverige. Utredningen har bland annat hämtat information från Norge. Utredningens rapport ska vara klar den 31 mars 2019. Men ledaren Kjell Asplund har redan gått ut med att de ska föreslå åtgärder för en bättre patientsäkerhet inom alternativmedicinen och att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) får i uppdrag att ha en sådan tillsyn.

Frågan är hur denna utredning ställer sig till frågan om ett förbättrat samarbete mellan skolmedicin och alternativa/komplementära/traditionella vårdformer, som många har förhoppningar om?
Det kan bli nya regler i Sverige som innebär att det blir bättre samarbete än idag. Men det kan också bli så att utredningen föreslår nya regler som gör det svårare för patienter att välja om de vill kombinera metoder från båda sidor. Beslutet kommer att påverka patienternas liv och hälsa, och även terapeuternas arbetsmöjligheter – i endera riktningen.

– Det här är viktiga frågor för alla, både för dem som arbetar med traditionella/alternativa/komplementära behandlingsformer och för dem som arbetar inom sjukvården och vill kunna erbjuda en integrativ vård. Det påverkar alla människor som vill kunna välja sin vård och olika kombinationer. Jag hoppas att fler vill engagera sig i de här frågorna för en integrativ vård även i Sverige, avslutar Stina Helmersson. Vad har vi egentligen att förlora?

Sprid budskapet om att integration är möjligt!
Bli återförsäljare av Stinas bok eller boka ett föredrag: stina.helmersson@telia.com
Vid beställning av flera böcker till återförsäljarpris, kontakta: magnus@lenanders.se

Det är viktigt att vi tar upp detta med vänner och bekanta, med läkare och sjuksköterskor. Vi kan hänvisa till boken, berätta hur man gör i Norge, visa att det faktiskt går att samarbeta integrativt på ett bra sätt!