I familjens fotspår

Det är kanske inte så ovanligt att barn väljer samma yrke som någon av föräldrarna. Men Jenny Bengtsson i Tumba har gått i familjens ”fotspår” dubbelt upp. När hon beslöt att utbilda sig till Fotterapeut hos Axelsons upprepade hon vad både hennes mor och mormor gjort före henne.

Jenny var klar med sin utbildning 2003 och driver idag salong Tingeling i Huddinge, men under en period arbetade de alla tre tillsammans i salongen som hennes mor och mormor startat. När Jennys mormor började kallade hon sin verksamhet ”Solens Fotvård”, eftersom hon heter Solveig. När dottern Iréne anslöt blev det ”Solens och Månens Fotvård”, och med Jenny blev namnet helt logiskt ”Solens, Månens och Stjärnans Fotvård”.

Solveig Eriksson, Jennys mormor, var först ut med att utbilda sig

– Jag hade arbetat i ganska många år med olika saker och kände mej färdig för något nytt, säger hon. Av en slump fick jag en broschyr från Axelsons i handen och bläddrade lite förstrött, men när jag fick ögonen på texten om yrkesutbildningen till fotvårdsterapeut (läs mer om vår utbildning: fotvårdsutbildning)var det något som klickade. Jag bestämde mej nästan direkt, och det har jag aldrig haft anledning att ångra. Jag har trivts otroligt bra med det här jobbet, intygar Solveig. Efter ett tag kompletterade jag med en hudvårdsutbildning, men eftersom jag hade avtal med sjukvården för att ta hand om remisser för diabetiker och andra med medicinska problem blev det mitt huvudfokus.

Solveig arbetade hemifrån – många av hennes kunder fanns på äldreboenden, och hon tyckte inte att hon behövde någon salong. Så småningom, inspirerad av sin mors lyckade val och framgångar i branschen, var det hennes dotters tur att ta steget i slutet av 90-talet.

Solveig Eriksson med barnbarnet Isak

Solveigs dotter Iréne var nästa på tur

– Jag arbetade från början som undersköterska, men kände mej sliten och trött, berättar Iréne Stridsberg, Solveigs dotter. Jag förstod av min mors beskrivningar att jag skulle få ett mycket skonsammare och friare jobb om jag utbildade mig till fotvårdsterapeut. På Axelsons hade vi fantastiska lärare, jag minns särskilt den mycket skickliga chefsterapeuten. Hon var guld värd, från henne fick vi det där extra som är verklig professionalism.

– När jag var klar öppnade min mor och jag en salong som vi drev tillsammans, berättar Iréne vidare. Det var fina år, vi arbetade mycket men det var aldrig tråkigt. Man träffade så många olika slags människor, och det kändes fantastiskt att kunna hjälpa dem med från början svåra problem. Vi har nått långt i Sverige med diabetesfötter, tack vare rätt behandling undviks många amputationer. Man fångar upp patienterna på ett mycket tidigare stadium idag, konstaterar Iréne.

– Ja, jag minns ett enda fall från min tidigaste praktik, inflikar Solveig. Det var en man som kom in alldeles för sent, med stora sår och varbildningar på fötterna. Honom kunde jag dessvärre inte hjälpa även om jag försökte i det längsta. Två år senare var amputationen ett faktum, och det satt länge i minnet efteråt. Men så långt får det aldrig gå nu för tiden, och amputationer är tack och lov sällsynta.

Jenny inspirerades att följa efter

Medan Solveig och Iréne utvecklade sin salong arbetade Jenny som undersköterska, precis som hennes mor gjort tidigare. Iréne visste att dottern hade det tungt och tröttsamt, och uppmuntrade henne att utbilda sig till Fotterapeut – och så blev det!

– När jag gick min utbildning i medicinsk fotvård blev det ofta uppmärksammat på skolan att både min mor och mormor gått där före mej, säger Jenny. Jag började jobba på deras salong redan under utbildningen; det var en stor fördel att kunna få mycket praktik under tiden – det var jag ensam om i klassen! Även om utbildningen är den bästa tänkbara är det ett stort plus att tidigt kunna få den kunskap som bara egen erfarenhet kan ge, konstaterar hon.

– När vi jobbade ihop alla tre tyckte kunderna att det var något alldeles speciellt att vi var tre generationer i samma företag, och det var nog ovanligt, skrattar Solveig. Nu arbetar jag själv inte längre med fotvården. Men det är ett jobb man kan fortsätta med länge om man har lust.

– Jag arbetar inte heller längre – det vill säga på heltid – med fotvård, säger Iréne. Men jag har fortfarande kvar en del av mina kunder där jag gör hembesök, tillägger hon.

Den enda av de tre som idag jobbar i full skala i yrket är alltså Jenny, men hon har desto mer att göra. När hon kastade loss från ”familjesalongen” började hon med att hyra in sig på Salong Tingeling i Huddinge, som hon redan efter ett år tog över i egen regim. Efterhand har arbetets innehåll delvis förändrats. Fotvård har blivit något som allt fler yngre och friska personer vill ha, för välbefinnande och som förebyggande behandling. Till och med tonåringar dyker upp, fotbollsspelande ungdomar som vill hålla fötterna i trim, eller andra som vill ha fina fötter inför badsäsongen.

– Förr var det oftast äldre som kom för att få hjälp med onda och besvärliga fötter, ibland på grund av sjukdom, säger Jenny. Man såg då fotvård som något för ”gamla tanter”. Jag arbetar fortfarande med medicinsk fotvård, men det är inte bara för sjuka fötter utan lika mycket för friska. Om man inte bara vill ha pedikyr utan få hela fötterna omhändertagna är det medicinsk fotvård som gäller. Men jag har valt att inte ansluta mig till landstinget och ta remisser, även om det är precis samma behandlingar jag utför.

Bättre service med olika behandlingar

För att kunna erbjuda en bredare service till sina kunder har Jenny lagt till fler områden. Efterfrågan har fått styra inriktningen. När hon tog över salongen fanns det redan ett antal kunder som brukade få nagelvård, och hon utbildade sig för att vara säker på att få högsta klass på behandlingarna, liksom i fotvården. Hon har sedan utökat salongen genom samarbete med en hudvårdsterapeut som varit med i över fem år nu, och en kiropraktor som hon byggde ut ett rum åt våren 2014.

– Jag vill alltid ge bästa kvalitet till mina kunder, och vet av egen erfarenhet att Mikael är en suverän och otroligt proffsig kiropraktor. Jag lärde känna honom som hans klient – han lagade min stackars kropp efter olika olyckor och skador, ler Jenny.

Jenny, Iréne och Solveig – alla tre är överens om att utöver de mycket varierande uppgifterna är kundkontakterna något av det bästa med yrket som Fotterapeut.

– Det verkar som om behandling av fötterna får människor att slappna av och öppna sig; man kommer nära och får ta del av sorger och glädjeämnen. Kurator, psykolog och fotterapeut är på vissa sätt nästan samma yrke, säger Iréne med ett litet skratt.

– Men det som ger mej allra störst utbyte av arbetet är ändå att kunderna är så oerhört nöjda med mina behandlingar, kommer Jenny fram till. Jag behöver inte längre göra någon reklam, kunderna – gamla och nya – kommer ändå. Nöjda kunder är den bästa reklamen, det är ingen överdrift, försäkrar Jenny. Det känns stort att jag kommit till den nivån.

Jenny Bengtsson

AXELSONS YRKESUTBILDNING

Yrkesutbildningen i medicinsk fotvård har funnits hos Axelsons i över 40 år, berättar Mia Ljungberg, studieorganisatör hos Axelsons. Först hette utbildningen Fotspecialist, sedan Fotvårdsspecialist, och nu Medicinsk fotvård. Under hela denna tid har kurserna så gott som alltid varit fullbelagda. Behovet av utbildade Fotterapeuter verkar inte avta; marknaden och arbetsmöjligheterna har aldrig varit större. Du kan läsa mer om utbildningen här.