"Det är roligt med fötter!"

Många som utbildar sig till Medicinsk fotvårdsterapeut på Axelsons uttrycker att det är det bästa de någonsin gjort. “Alla fötter är roliga!”, säger Lydia Aaltonen.

Utbildningen till fotterapeut är en av Axelsons äldsta, och i Göteborg har den funnits sedan 2012. Här berättar två elever om sina erfarenheter och upplevelser av vår medicinsk fotvård utbildning i Göteborg.

Nyfiken på medicinsk fotvård? Läs mer här: Vad är medicinsk fotvård

Mayulee Johansson från Vänersborg, 37 år

Hej Mayulee, varför läste du till fotterapeut?

– Jag har jobbat som undersköterska i sex år och sett hur stort behovet av fotvård är, särskilt hos de äldre. Det finns så många fötter som behöver tas om hand och det är inte många som vill eller hinner göra det. När jag blev omplacerad från ett äldreboende till hemtjänst var det rätt tillfälle att börja göra verklighet av det jag länge vetat att jag ville.

– Det är inte bara den medicinska fotvården som är viktig för de äldre, det handlar mycket om den beröring de får samtidigt och som de behöver så väl. De som är dementa är inte alltid medvetna om vad de behöver, men det märks att de mår väldigt bra av det.

Hur valde du var du skulle utbilda dej?

– Eftersom jag har två barn tyckte jag det var bäst med en intensiv fotvårdskurs. Man får jobba hårt men blir klar snabbare. Dessutom var det den enda jag hittade där man får praktik, hos de andra fick man ordna det själv.

– Jag är jättenöjd med mitt val, lärarna har varit mycket stöttande. Även under praktiken var de med hela tiden, så snart man var osäker på något nytt kunde man få hjälp och jag lärde mej massor på det sättet. Även om teorin är nödvändig är det i praktiken man verkligen förstår.

Vilka är dina närmaste planer?

– Jag har två veckor kvar av fotvårdsutbildningen, och så snart jag är klar öppnar jag min egen salong hemma i Vänersborg. Jag har skaffat lokal och väntar på att få den godkänd. Till att börja med behåller jag mitt undersköterskejobb på halvtid, som en ekonomisk grund tills jag känner att jag står på egna ben.

Vilket slags kunder hoppas du på?

–  Jag känner mycket för fötter med problem, som hallux valgus, liktornar, nageltrång och liknande. Då blir det med automatik ofta lite äldre klienter, men naturligtvis är alla lika välkomna – även yngre som vill ha välvårdade fötter. Det är väl ofta så att när man är ung tar man fötterna för givna och tänker inte mycket på dem, men när man får problem blir man medveten om hur viktiga de är.

– Jag ser helst att kunderna kommer till salongen, där finns all utrustning och den bästa arbetsställningen för både kunderna och mej själv. Men om det är någon som absolut inte kan ta sig dit kommer jag inte att säga nej till hembesök.

Är det något du skulle vilja säga till presumtiva fotvårdselever?

– Jaaa! Jag kom till Sverige från Thailand för 16 år sedan och numera tycker jag det går bra att tala svenska. Det är svårare att skriva på svenska, men det var inget problem på Axelsons utbildning. De tar stor hänsyn till elever med utländsk bakgrund så att också de kan klara skriftliga och muntliga prov om de bara förstått ämnet. Jag vill säga till alla som funderar på den här utbildningen att inte tveka av språkskäl, på Axelsons finns inte den sortens hinder!

Lydia Aaltonen från Borås, 36 år

Hej Lydia, vad har du sysslat med tidigare?

– Beslutet att utbilda mej till fotterapeut blev en helomvändning yrkesmässigt. Tidigare jobbade jag på lager och körde truck! Men jag har alltid gillat människor och tycker om att hjälpa andra. När min mor blev sjuk och behövde hjälp, bland annat med att sköta sina fötter, kände jag att detta kunde vara mitt nya jobb. Nu ville jag göra något som jag tyckte var kul!

Vad fick dej att välja Axelsons utbildning?

–  Jag jämförde olika utbildningar och fastnade dels för att den var koncentrerad till ett halvår, dels att det var mycket praktik under hela utbildningen. Och att ha en utbildning från Axelsons är en merit i sig!

Vad är ditt helhetsintryck av utbildningen?

– Allt var perfekt. Det var det roligaste jag gjort någonsin! Utbildningen var tuff och lärorik men inte mer än jag orkade med. Därför fick jag ut väldigt mycket, med en långsammare takt hade inte behållningen blivit lika stor. De första veckorna fick vi öva på varandra, därefter var det redan dags att ta emot ”riktiga” klienter som betalade för sig. Det var jätteroligt, det kändes att vi var igång på riktigt!

Något som var särskilt svårt?

– Det var i så fall att sätta mej på skolbänken igen efter många år, och att samtidigt ge mej på ett helt nytt område. Men det som inte var solklart från början trillade på plats så småningom, allt vävdes samman till en stabil grund att stå på. Jag känner mej trygg i min yrkesroll med all den kunskap jag fått.

Vad tycker du är roligast?

– Jag gillar nageltrång! Det är roligt och utmanande. Alla fötter är roliga men nageltrång är min favorit.

Hur var lärarna?

– Alla lärarna var jättebra, men Bodil Rasmusson som är huvudlärare ligger mej varmt om hjärtat! Hon är speciell – rak, ärlig, det märks att hon kan sin sak och kan förmedla den. Utan henne hade inte utbildningen varit riktigt densamma för mej. Men alla i Axelsons personal är helt underbara!

Hur tänker du att du vill jobba – eller har du redan börjat?

– Redan i början av juni – utbildningen slutade i maj – hade jag startat Cityfötter i Borås och hyrt in mej på en klinik tillsammans med två naprapater. Jag har kommit igång bra, det är en fördel att finnas på ett ställe där det passerar mycket folk. Jag har också börjat ge behandlingar på äldreboenden, det ger ett bra tillskott och rolig omväxling.

Hur ser du på framtiden?

– Jag ser optimistiskt på framtiden. Fotvård är en bransch som snarare ökar än minskar. Jag tycker att jag kommit igång bra för att vara så här i starten av min verksamhet och är nöjd med hur det utvecklar sig. Utbildningen är basen men man blir aldrig fullärd – det är det som är så spännande!