”Beröring skapar tillit, samarbetsvilja och gemenskap”

Vi behöver se beröring som vad det är – ett grundläggande mänskligt behov. Ett av människans största behov är att bli inkluderade och sedda, och beröring är en grundläggande förutsättning för att känna att man är med, att man är accepterad.

Helena Backlund Wasling är forskare inom neurovetenskap vid Sahlgrenska Akademin med ett speciellt fokus på den mänskliga hjärnan och de neuronala och psykologiska mekanismerna för beröring och sociala interaktioner. Hon har vunnit priser för sin presentation av populärvetenskap och är en mycket uppskattad föreläsare med erfarenhet från TEDx, Hjärndagen med mera.

Hon driver podcasten “Mellan öronen” tillsammans med två andra hjärnforskare som bland annat handlar om sömn, kreativitet, minne, musik med mera. 2019 släppte Helena Backlund Wasling boken ”Närmare”, som handlar om hennes forskningsområde – hur beröring är betydelsefullt för oss människor.

Den 27 maj håller Helena Backlund Wasling föredrag
på Axelsons Öppet Hus i Göteborg

Helena Backlund Wasling. Foto: Max Brouwers

Motorik, kroppsmedvetenhet och beröring

– Jag är sjukgymnast i grunden och har forskat vid universitetet i 15 år på olika aspekter av hudkänsel och beröring, berättar Helena. Jag började med att undersöka sambanden mellan motorik och hudkänsel, och det ledde mig mer och mer in på de emotionella aspekterna, hur beröring påverkar vårt välmående och beteende.

Jag började själv med yoga ganska intensivt för 5-6 år sedan och i yogan ligger det nära att fundera över hur man mår, att öka sin egen fysiska och psykiska hälsa. Yoga kan vara en social aktivitet men samtidigt blickar man inåt.

Många yogautövare tycker att assistering nästan är det bästa med en yogaklass, det är spännande att det är så. Beröringen från läraren kan vara så mycket, det kan vara skadeförebyggande, informativt eller bara skönt, till exempel att få en mjuk hand i nacken under avspänningen. Mindfulness och beröring hakar i vartannat tycker jag, beröring ökar kroppsmedvetenheten.

Receptorer för beröringens emotionella aspekter

– Det finns receptorer i huden som förmedlar information om hårt, mjukt, kallt, varmt och liknande. På vårt forskarlabb forskar vi på de speciella receptorer i huden som signalerar beröringens emotionella aspekter till hjärnan. Den här specifika typen av nervtrådar kan ge en bred variation av känslolägen.

Beröring kan få oss att känna oss sedda, bekräftade, inkluderade, trygga – men också uteslutna, kränkta eller ledsna. Dessa upplevelser kodas av en speciell nervtråd som vår hud är fullpackad med! Alla människor är utrustade med ett så rikt signalsystem för beröring, jag ser det som att det är meningen att vi ska röra varandra.

Det är lätt att förstå när vi ser på vad ett nyfött barn behöver, beröring är helt nödvändigt för att barn ska kunna utvecklas normalt och bli väl rustade att möta livet längre fram. Man ser på barn som vuxit upp i depraverade miljöer att deras nervsystem inte har kunnat utvecklas som de ska. De blir mer stresskänsliga, får svårare med relationer, anknytning och tillit vilket är mycket socialt handikappande för denna grupp – som tack och lov är relativt liten. En del barn överlever inte ens utan beröring.

Den 27 maj håller Helena Backlund Wasling föredrag
på Axelsons Öppet Hus i Göteborg

Idéer till exempel från 1920-talet om att det var negativt att röra vid barn, kan sätta spår i generationer och ta sig uttryck i svårigheter att relatera till andra. Vi som var barn på 1970-talet blev utsatta för påhitt som att små barn ska sova i eget rum, att man hade begränsade besökstider hos barn som låg på sjukhus och så vidare. Sådana upplevelser präglar oss som vuxna. I perioder har man hävdat att barn skulle bli bortklemade och ängsliga av mycket närhet, men det fungerar faktiskt tvärtom, beröring gör oss öppna för livet och trygga i oss själva.

Vardagsberöring viktigt för alla

– Effekterna av närhet och beröring ger effekt redan i liten skala. Som vuxen tänker man kanske att beröring, det är att gå på massage och liknande. Men bara det att lägga en hand på en kollegas axel, en kort och knappt märkbar beröring, kan göra stor skillnad. En helt kort beröring kan göra oss mer hjälpsamma och generösa, öka tilliten och teamkänslan, känslan av att jobba mot samma mål. Den lilla, närmast omärkliga beröringen är otroligt betydelsefull och fungerar som ett socialt klister.

Beröring ska inte ha någon flumstämpel och är inte ”bara för kvinnor”. Vi behöver tvätta bort sådana filter och se beröring som vad det är – ett grundläggande mänskligt behov. Ett av människans största behov är att bli inkluderade och sedda, och beröring är en grundläggande förutsättning för att känna att man är med, att man är accepterad.

Det kan därför bli problematiskt när vi jobbar mycket digitalt i stället för att ha riktiga träffar. De unga idag umgås i stor utsträckning via telefonen, vi har bara sett början av det. Det drabbar även äldre när man plockar bort naturliga mötesplatser och digitaliserar i stället. Avsaknad av kontakt med andra ger en bristande tillit, man undrar om man hör hemma.

Jag ser risker med den nuvarande samhällsutvecklingen och har en del farhågor. Det är intressant och lite skrämmande nu i coronasituationen – vad gör det med oss när vi kollektivt blir uppmanade att hålla avstånd, och hur kommer vi att bete oss efter den här upplevelsen?

Vad får det för konsekvenser att vi rör mindre vid varandra?

– Hos barn och unga påverkas hela utvecklingen av vilka vi blir genom våra upplevelser av beröring. Våra relationer, graden av stress och eventuellt även våldsamhet och kriminalitet. Vad brist på beröring gör med vuxna är mindre välstuderat. Det leder i varje fall till upplevelser av ensamhet och exkludering, bristande tillit och samarbetslust.

Beröringsbrist främjar individualism framför gruppkänsla. Man har forskat sig fram till att bristande relationer, och framför allt känslan av att ha ett bristande nätverk, ger lika stor risk för fysisk ohälsa som rökning – det är ganska stort!

Hur har det blivit så?

– Digitaliseringen är en sak, och även hur butiker och liknande är beskaffade. Det blir mindre och mindre personlig kontakt och allt mindre sannolikhet att man ska råka nudda vid kassören, nu självscannar vi våra varor eller beställer maten online, allt ska gå så fort som möjligt. När min mormor skulle handla gick hon först till slaktaren, sedan till bageriet och sedan till grönsakstorget, alla butiksinnehavarna visste vad kunderna hette och granntanterna pratade med varandra på torget.

En utmaning är också att beröring kan bli fel, man vågar inte, man är kanske rädd att den andra människan inte vill bli rörd eller kanske till och med upplever kränkning. Inte minst om man är man och inte minst efter metoo, har det här blivit ännu mer känsligt.

På grund av att vissa individer gått över gränserna inom barnomsorg och liknande, har man utvecklat ickeberörings-policies för alla, så att det på många arbetsplatser och skolor blivit otillåtet med fysisk kontakt. Vänlig, tröstande beröring av pedagoger har blivit förbjudet, det anser jag är ett mycket stort fel. Man tar bort något grundläggande från barnen.

Det är också en resursfråga, om det inte finns tid för alla så ska inget av barnen få sitta i pedagogernas knä och ingen av de gamla får en pratstund eller en hand att hålla i. Många föräldrar är konstant uppkopplade eller upptagna och missar att vara här och nu med barnen.

Spelar det någon roll vilken typ av beröring vi ger, och på vilka områden av kroppen?

– De nervtrådar vi studerar vet vi ganska mycket om nu. De kallas CT-trådar, för att de tillhör det vi kallar C-klassen och är Taktila. CT-trådarna går direkt till de delar av hjärnan som har hand om känslor och vår emotionella jämvikt, och de finns i princip på hela kroppen utom i handflatorna och på fotsulorna. Det verkar som om nervsystemet är skapat så att handflatan behöver disponeras till detaljkänsel i stället för emotionell känsel.

CT-trådarna är väldigt känsliga och det räcker med väldigt lätt beröring. Det emotionella systemet reagerar framför allt på långsam och lätt beröring, som en smekning på kinden. Beröringen behöver inte heller vara långvarig för att fungera. Den positiva effekten kommer omedelbart. En hand på axeln helt kort gör människor genast mer benägna att hjälpa till, att dela med sig och liknande, man har forskat en hel del på det här inom psykologin.

De positiva effekterna av beröring är väldigt varierande. Det kan handla om ett beteendesvar, man blir mer generös och liknande, eller fysiologiska svar; blodtryck, puls och liknande påverkas. Effekterna är individuella och beroende av livssituation och övrig stresspåverkan, det är inget vi forskat på men något jag har goda grunder till att anta.

Vad ska man som terapeut tänka på för att få maximal positiv beröringseffekt?

– Det behövs inte muskelmassage för att dra igång just det här systemet av emotionell respons – samtidigt har muskelmassage såklart andra positiva effekter, som massörerna säkert redan vet mycket om.

En terapeut som vill dra nytta av just CT-trådarnas positiva inflytande på emotionerna, kan till exempel börja och sluta en mer muskulär behandling med långsamma strykningar eller hållande. Det är något som jag tänker att många massörer säkert gör intuitivt, börjar med beröring som ska skapa kontakt och tillit och avslutar med lättare beröring som ger en mjuk avrundning.

Hur kan vi bryta de sociala koder som arbetar emot vår egen biologi?

– Det behöver inte vara något konstigt, det handlar mest om att våga. Det finns väldigt neutrala kroppsytor man kan röra vid utan att behöva vara rädd att någon ska ta illa upp. Till exempel kortvarig beröring med en stilla hand på utsidan av överarmen har väldigt låg laddning och borde vara svår att missuppfatta.

Det är allt som ska till för att få positiva effekter, att få någon att känna sig sedd och inkluderad, att generera bättre samarbete och mer generositet. Det är väldigt lätt att få positiva effekter av en enkel insats som är mycket odramatisk.

Den 27  maj håller Helena Backlund Wasling föredrag på Axelsons Öppet Hus i Göteborg på temat Beröring- viktigare än någonsin. Vi mår bra av beröring men ändå rör vi vid varandra allt mindre – hur blev det så och vad är konsekvenserna? Vad är det med hudkontakt som är så viktigt? Hur skall vi leva mer i enlighet med vår hjärnas funktioner istället för att arbeta emot vår egen biologi?